Det här är så jäkla konstigt. Varje gång tankarna går just nu så är det en millisekund som tänker på Olle som om han är där borta i Majorna som vanligt, men direkt slås den tanken ner av verkligheten.
Olle var för många av oss en sådan vän som blir en vän för livet. Även om man inte längre pratat lika mycket med varandra som man gjorde förr. När han var aktiv i hobbyn var det, som för många av oss här inne, prat på daglig basis. Men trots att han lagt hobbyn på hyllan, och att vår kontakt därmed blivit mer sporadisk, vet jag till 100% att jag skulle kunna slå han en signal och fortsätta mer eller mindre precis där vi slutade senast. Man visste att han alltid skulle vara där om det behövdes, och man kände likadant tillbaka för honom, om han någonsin hade behövt det. Precis som det skall vara med en riktig vän.
En glädjespridare av rang med hjärtat på rätt plats. Det är så jag tror de flesta skulle beskriva Olle. Jag har inte så mycket att tillägga mer än att jag verkligen känner att både
Sjebbe och
CptMigraine satte fingret på exakt vad jag känner... Målande beskrivningar, rakt från och in i hjärtat. Skulle inte kunna formulera det bättre själv.
Jag vill inte avsluta mitt inlägg på ett allt för sorgset sätt, så jag tänkte dela med mig av ett av många, många fina minnen från Olle. För nästan precis 3 år sedan när jag och
Sjebbe var utomlands, så väntade jag på att min första valp skulle födas. Det var så klart just under de två veckorna vi var bortresta som det var beräknat... Min morsa skickade mig ett meddelande om att den hade fötts, samma dag som hennes egen födelsedag lustigt nog, men varken hon eller farsan hade kunskap eller erfarenhet av att handskas med rockor. Men givetvis så ställde Olle upp, åkte hem till mina päron och agerade barnmorska åt min förstfödda valp. Rockan döpte jag direkt till Olle Junior, men han går även under det skämtsamma namnet Kim Jong Olof, då morsan redan hade döpt den till Kim... Lite som ett nickname. Men i passet heter han Olle Junior. Om den rockan betydde mycket innan, så betyder den mer nu.
Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam över att ha fått lära känna Olle. Att jag fått ta del av alla hans påhitt, idéer och bara allmänna närvaro. Vad som började som en kontakt genom våran hobby slutade i en vän som man haft så jäkla många fina, roliga och härliga stunder med. Både IRL men även här på vårt forum. Han kommer vara ihågkommen, och framföra allt saknad... Vila i frid Olle.